Utforska och lär > Digitala museet > Fiskars 1649-2014 > Skolorna i Fiskars

Skolorna i Fiskars

Den första skolbyggnaden började byggas år 1826, men först kring midsommaren år 1832 inleddes undervisningen i en tillfällig lokal med ett 30-tal gossar som elever. År 1833 flyttade undervisningen till den ordinarie lokalen med en högtidlig invigning som arrangerades av Johan Jacob von Julin.

Vid sidan om ”vardagsskolan” fanns också en söndagsskola i bruket för sådana ynglingar som var upptagna i verkstäderna. År 1845 offentliggjorde Julin att man i den ordinarie skolan skulle studera fem dagar i veckan med sex lästimmar varje dag. Söndagsskolan skulle däremot vara öppen fyra timmar varje söndag eftermiddag och båda skolorna omkring 10 månader i året. Under slutet av 1840-talet hade den ordinarie skolan ca 45 elever och söndagsskolan ca 35.

1872 ombildades Bell-Lancasterskolan till folkskola med särskilda flick- och gossklasser. Skolorna var tvåspråkiga fram till år 1902 då de båda språkgrupperna skildes åt. År 1928 uppfördes en ny byggnad för den finskspråkiga skolan.

Skolundervisning arrangerades också i Orijärvi där Julin år 1837 lät uppföra en skola som rymde 40 elever. På Koskis sköttes undervisningen av bruksprästen eftersom man där hade möjligheten att använda sig av kyrkans utrymmen.

Emilys syskola

Med förebild av sin far James Lindsay inledde Emily Lindsay Julin år 1823 syskolan för flickor i Fiskars. Eftersom det sades att man i syskolan skulle lära sig ”sömnad och andra nyttiga saker” ägnades ca 30 timmar i veckan åt så kallade läseämnen och 20 timmar i veckan åt sömnad.(gick barnen i skolan 50 timmar i veckan?!). Allt som tillverkades i skolan såldes sedan på auktioner två gånger om året. Av förtjänsten tillföll ca 5 % ”skolen gemensamt” och resten fick flickorna i belöning. Syskolan upphörde i sin dåvarande form omkring år 1840.

Lärarinnorna

Selma Frigren (f. 1857)

Efter att ha blivit utdimitterad från Ekenäs seminarium började Selma år 1879 att arbeta som lärarinna i Fiskars. Hennes lön bestod av 800 mk i året samt elevernas inträdesavgifter till skolan som bestod av en mark per elev. Denna summa efterskänkte hon ofta eftersom eleverna kom från fattiga hem. Under sina första år som lärarinna var Selma tvungen att återbetala sina studieskulder med ränta vilket betydde att det inte var mycket pengar som blev kvar i handen.

Selma läste med fröknarna von Julin och kom på så sätt att bli en nära vän till familjen. Sina språkkunskaper förkovrade hon bland annat genom umgänge med utländska guvernanter. Efter fem år som lärarinna gifte hon sig med Axel Aspelin som var bokförare och kassör. På fritiden ägnade sig Selma åt amatörteaterverksamheten i bruket och skrev även dikter.

Alfhild ”Tanta” Jungberg

Alfhild var lärarinna i Fiskars mellan åren 1884 och 1915. Hon var prästdotter och påpekade ofta om skillnaden mellan stånden, vanligt folk och herrskap. Hon lade ned stor möda på att lära barnen hövlighet, bland annat hur de skulle bete sig om de kom in i ett rum med andra människor. Alfhild led under sin arbetstid av sitt yrkes speciella åkomma, nämligen sjuk hals. Som botmedel till detta drack hon lakrits som blandades i ett glas mjölk. Glaset stod på katedern och vid behov tog hon sig en klunk. Dessutom hade hon en strumpa på halsen.

Alfhild hade ett stort intresse för nykterhetsarbete och ledde ”Hoppets Här” i flera år. För övrigt spelade hon med i flera teaterpjäser. Under sina bästa år hade Alfhild varit ett ståtligt fruntimmer.

”Hon tog sitt arbete som ett kall och förebrådde sig själv, om någon av eleverna misslyckades i livet. En hel natt låg hon och grät, då hon läst i tidningen om en man, som för tiotals år sedan varit hennes elev, råkat i rättvisans klor och blivit dömd. Hon förebrådde sig att hon kanske inte givit honom den lärdom han behövt för att bli en bra mänska.”

Wilhelmina ”Mimmi” Södervall (1866 – 1941)

Mimmi kom år 1893 till småbarnsskolan på Fiskars bruk. Där arbetade hon i 40 år fram till år 1933, då hon avgick vid 67-års ålder med pension. Under sina tjänsteår i Fiskars höll hon skola för de små barnen både på svenska och finska, med en arbetsdag av 8-10 timmar. Hon höll även söndagsskola för både de svenska och finska barnen.

Under Mimmis tid som lärarinna var skolsalen inrymd i en lokal vid Åkerraden och själv fick hon bo i ett litet rum mitt emot skolsalen. Julfesterna i skolan var ett myller under Mimmis tid eftersom det i lekarna måste vara flera ringar inom varandra och därutöver sjöng en del barn på svenska och andra på finska. Mimmi idkade även hjälpverksamhet och stickade och sydde till olika basarer och auktioner och grundade dessutom flere syföreningar i bruket. Likaså grundade hon Senapskornet som var en förening som anordnade andliga möten för allmänheten.

”… och allt som hon i övrigt företog sig, gjorde hon av kärlek till sitt arbete och till dem hon kom i beröring med. Hon var en varmhjärtad sann kristen, som arbetade och levde anspråkslöst för sin kallelse, utan tanke på ett tack, blott önskande att få vara andra till gagn och att hennes arbete skulle bära frukt. Många äro de unga och gamla vänner, som minnas henne med kärlek och välsigna hennes minne.”

Källor och litteratur:

Schulman, Maria. Skolgång i Västra Nyland i seklets början. Västnyländsk årsbok. 1990
Korhonen, Mikael et.al. Undervisning för flickor – Amelie Schlüters fruntimmerskola i Pojo 1863-39. Västnyländsk årsbok. 1991
Blomqvist, Hjalmar. Skolgång i gamla tider. Västnyländsk årsbok. 2013
Holmström, Laura. Minnen från Fiskars. 1994.
Klevdal, Nils. Fiskars i dag och för 300 år sedan. 1949.
Nikander, Gabriel. Fiskars bruks historia. 1929.