Testa vilken brukso på 1800-talet du hade varit
Påstående 1/5
Jag tycker om kroppsligt arbete. Följande påståendePåstående 1/5
Jag tycker om kroppsligt arbete. Följande påstående
Påstående 3/5
Jag tycker om att hjälpa andra. Följande påstående
Påstående 4/5
Jag tycker om arbete som kräver noggrannhet. Följande påstående
Påstående 5/5:
Åtminstone den ena av mina föräldrar är företagare, högt utbildad, eller äger en stor förmögenhet.
Brukspatronen ägde bruket och var ofta också den som ledde verksamheten här. Det var också han som såg till att bruket utvecklades. Patronen beslutade vad som skulle köpas till bruket och såg till att det fanns pengar för det. En del patroner blev rika, men många ruinerades när bruket inte producerade så mycket som de hade räknat med.
Hierarkin i samhället var stark, så direktörerna och tjänstemännen hade inte mycket att göra med arbetarna. En känsla av gemenskap var ändå typisk för järnbruken, eftersom alla var beroende av varann, hög som låg. Patronen var beroende av att arbetarna mådde bra och var flitiga, så det var viktigt för honom att arbetarnas liv var bra. Men det har också funnits tider då relationen mellan direktörer och arbetare har varit mycket spända.
Färdig?! Nu kan du klä dig i brukspatronens kläder. Fotografering är tillåten!
Fiskars historia har många driftiga patroner att visa upp. Men få anser nog att Ludvig Björkman är en av dem. Ludvig köpte bruket av sin pappa för en billig peng år 1815. Ludvig var bara 24 år och drömde om ett lyxigt liv som brukspatron, men funderade inte mycket på att klara ekonomin på lång sikt.
Att priset på koppar snabbt sjönk var en orsak till hans dåliga framgångar som patron, men hans slösaktiga livsstil bidrog också. Bara sju år efter att Ludvig köpt bruket, sålde han det vidare till Johan Jakob Julin. Hans största insats på bruket var att han lät bygga Stehuset, Fiskars huvudbyggnad – fast huvudsakligen med sin pappas pengar.
Tillbaka
I gjuteriet smältes järntackorna och fick rinna ner i olika formar. Så gjorde man bland annat stekpannor, grytor, mortlar och ugnsluckor. Arbetet var tungt, och det sägs att den tidens arbetare ska ha varit riktiga kraftkarlar.
Arbetet inleddes halv sex på morgonen. Frukostrasten var klockan 8, och så fortsatte arbetet fram till lunch. Klockan fem höll man kaffekvart och sedan fortsatte arbetet till kl.19.15. I gjuteriet, precis som i de andra verkstäderna, började man arbeta redan som pojke. En av de första uppgifterna för den nya lärlingen var att sätta in ved i smältugnarna. Trots att arbetet var både tungt och farligt, levde många arbetare ett långt liv.
Färdig?! Nu kan du klä dig i gjutarens kläder. Fotografering är tillåten!
År 1869 började Karl Wiman, 9 år gammal, jobba på mekaniska verkstadens vedavdelning. Hans föräldrar var valsverksarbetare Karl Fredrik Wiman och Eva Erika Lindh. Familjen bodde i Kullan i Fiskars.
Kalle arbetade hela sitt liv på Fiskars gjuteri, spelade i blåsorkestern och deltog i nykterhetsföreningens arbete. Ibland blev han bjuden på ”herrbjudning” i brukets huvudbyggnad. Där kallade man honom förman Wiman.
Vid ett luftalarm under vinterkriget sprang han mot Hasselbacken och höll sig om bröstet och jämrade sig. Med sina stora träskor hade han svårt att ta sig fram i snön. Det blev en så stor ansträngning att han fick föras till sjukhuset där han dog 12.3.1940. Kalle var en av brukets verkliga trotjänare.
Tillbaka
Hushållerskorna jobbade i de rikare hemmen. Om familjen inte hade råd att anställa flera hemhjälpar, kunde samma hushållerska arbeta både som kokerska, jungfru och barnpiga. De äldre hushållerskorna tyckte att det bästa med deras tunga jobb var att sköta barnen. Många familjer kom ihåg sin gamla trotjänare så länge hon levde, till exempel genom att låta henne ärva en del då de äldsta i familjen dog.
Färdig?! Nu kan du klä dig i hushållerskans kläder. Fotografering är tillåten!
Amalia Louise Constantine von Schlüter föddes den 8 februari 1841 i St.Petersburg, som yngsta barnet av fyra. Hennes föräldrar var statsrådet och riddaren Carl von Schlüter och Amalie Hillebrandt. På äldre dagar kom Louise von Schlüter som hushållerska till en tjänstemannafamilj i Fiskars. Tant Lulla blev en omtyckt Fiskarsbo och stannade här till sin död. Hon underhöll bruksborna med teater, berättelser och musik. Barnen i bruket tyckte inte att det var riktig ”tiater” om inte tant Lulla var med, hon var alltid så rolig.
Tillbaka
Finsmederna arbetade i finsmedjan. De gjorde bl.a. knivar och saxar, som Fiskars också blivit känt för. Finsmedens arbete var långsamt och det gällde att vara noggrann. Till stor del var det fråga om konsthantverk. Utbildningen, som också bestod av arbete, började då pojkarna var åtta till tio år gamla och varade vanligen åtta år. Senare kunde smederna avancera till mästare.
De stolta smederna vaktade noga sina yrkeshemligheter. De låste in sina halvfärdiga arbeten när arbetsdagen var slut. Om en kniv eller sax hade ett aldrig så litet fel måste den göras om från början, och det var en stor skam för en smed. ”På den tiden gjordes fina puukkoknivar”, har många gamla smeder senare berättat.
Färdig?! Nu kan du klä dig i finsmedens kläder. Fotografering är tillåten!
Smeden Lång-Bergen var en lång och kraftig karl. Han hade yviga polisonger och alltid välkammat hår. Han var en erkänt duktig smed, men också spelman, bra på att dansa och en riktig charmör. ”Det finns alltid vackra flickor runt mej” brukade han skryta. Som många andra bruksbor skaffade han sig mat gratis genom att fiska.
Tillbaka
Kvinnor från fina familjer hade i tiden svårt att hitta jobb. De kunde inte gärna arbeta i fabrik eller som pigor på bondgårdar, på grund av sin höga ställning i samhället. Ett av få lämpliga yrken för en fin dam var lärarinna.
”Utan skolgång blir man ingen ordentlig kopparslagare.” I Fiskars grundades den första skolan tidigt, redan år 1826, för patronen tyckte det var viktigt att också de som jobbade med fysiskt tunga jobb var lite allmänbildade. De barn som arbetade på verkstäderna till vardags fick gå i skolan på söndagarna. Lärarinnans arbetsdagar var 8-10 timmar långa och läsåret varade 10 månader.
Färdig?! Nu kan du klä dig i lärarinnansa kläder. Fotografering är tillåten!
Mimmi kom till Fiskars bruk som lärarinna år 1893. Hon jobbade som lärare i 40 år, tills hon gick i pension, 67 år gammal. På hennes tid gick man i skola både på finska och svenska. Folk som var med på den tiden har berättat att julfesterna blev lite skråliga, då alla elever sjöng julsångerna samtidigt, en del på finska och andra på svenska.
Tillbaka