Köksträdgården, skogsträdgården och höängen

I sluttningen ovanför Slaggbyggnaden ligger den senaste anlagda delen av museets trädgård, nämligen köksträdgården och skogsträdgården, The Miniforest. I norr avgränsas de av en traditionellt byggd gärdsgård. Kunskapen att bygga gärdsgårdar är en viktig del av vårt immateriella kulturarv. Gärdsgårdar har använts överallt i Finland för att ingärda odlings- och bostadsområden, som skydd för betande boskap, vilddjur och tjuvar. Att bygga gärdsgårdar och hålla dem i skick var allas skyldighet. Landslagarna innehöll noggranna bestämmelser gällande uppförande och underhåll av gärdsgårdar och byastämmans ledamöter brukade genomföra inspektioner av gärdsgårdarna, så kallade gärdsgårdssyner. Så vitt vi vet undervisas gärdsgårdsbygge inte vid någon utbildningsinstitution i Finland i dag, utan kunskapen finns hos enskilda människor. Här i Hammarbackens trädgård har gärdsgården byggts upp med hjälp av volontärkrafter, ledda av den lokala experten Klas Österlund, en av museets aktiva volontärer. 

Ängen ovanför gärdsgården brukar på somrarna slås med lie och gräset torka på höstörar, och tillsammans med gärdsgården bidrar de till kulturlandskapskänslan på trädgårdsområdet. Höstören blev vanlig på 1920-talet i och med att man började odla hö istället för att använda naturligt växande hö. Det naturligt växande höet brukade man vanligtvis torka på marken men det odlade höet lämpade sig inte för att torkas på marken, vilket också försvårades ifall höbärgningstiden var regnig. Metoden att torka hö på störar importerades från Sverige och metoden bidrog till att höets kvalitet blev bättre. Ännu efter krigstiden slåttade man i landets östra och norra delar hö från naturängar, vilket i landets södra delar hade blivit mycket ovanligt redan på 1930-talet. 

Skogsträdgården, The Miniforest, är ett samarbete med den finländske konstnären Nina Backman. Skogsträdgården ska bestå av många olika skikt av växter såsom träd, olika perenner i form av buskar och marktäckare, samt död ved. Nina Backman beskriver sitt projekt som en del av ett internationellt samarbetsinitiativ, som kombinerar trädplantering, växtkunskap och konst. Träden och växterna har valts ut lokalt och för att passa det finska klimatet. I våra urbana miljöer främjar grönområdena djurens rörlighet mellan olika områden och den omgivande skogen. Varje projekt hjälper till att stödja och bevara områdets unika biologiska mångfald. 

I köksträdgården ligger tre odlingsbänkar för ettåriga grödor som kan planteras och skördas i samband med olika verkstäder för barn. Där varierar växtsorterna enligt vad vi ser fungerar bäst för just den här trädgårdens läge och för de verkstäder som erbjuds, även om vi gärna försöker blicka tillbaka och välja sådana grönsaker och rotsaker som även brukets arbetare odlat här genom tiderna. Vi använder oss av “No dig” – metoden, dvs att vi odlar utan att gräva och vända jorden, och istället fyller vi bara på med kompost-och täckmaterial an efter. Det här gör man för att inte störa mikrolivet i jorden och för att låta nedbrytningsprocesserna ta sin tid så att jorden inte släpper ur sig mer koldioxid än nödvändigt. På en osådd yta täcker man med organiskt material som gräs eller halm, eller sår en s.k täckgröda för att skydda jorden. Det gör det mindre lätt för ogräs att ta över och motverkar t.ex. jorderosion eller att näring läcker ut i den omgivande naturen. Torra somrar hjälper det också att hålla jorden fuktig och man kan därmed minska på bevattningen.