Backhoppningens historia i Fiskars

Råkade du veta att man förr i tiden har tävlat i backhoppning i bruket? Fiskars bruk var ett centralt ställe för backhoppningstävlingar och entusiaster i början av 1900-talet.

Backhoppningen härstammar från Telemark i Norge redan från början av 1800-talet. Härifrån kommer också den s.k. telemark-landningen. Den första backhoppningstävlingen i Finland ordnades på Skatudden i Helsingfors år 1885. Först år 1905 byggdes där den första backhoppningsbacken, där man kunde hoppa upp till 25 meter långa hopp. Backen revs år 1939.

Doktorsbacken var brukets första backhoppningsplats, och du befinner dig riktigt nära den. Den är naturligt brant, och man började använda den för backhoppning redan år 1919. Backhoppning i Fiskars leddes av August Jansson, som var tvåfaldig finländsk mästare i backhoppning. Han var ingenjör till yrket, och dessutom chef för Mekaniska verkstaden i Fiskars. Senare byggdes även ett hopptorn på naturbacken, vilket innebar att man nu kunde hoppa 24 meter längre än tidigare.

Getberget var brukets andra backhoppningsplats. Den fanns mittemot Doktorsbacken, dvs. från museet åt Antskogs håll. Där byggdes ett nytt och fint hopptorn, och själva backen invigdes 19.3.1922. I tävlingen som ordandes i samband med invigningen deltog 70 backhoppare. Tävlingen hade också 3000 åskådare. Från och med 1922 började man ordna Fiskars vinterspel, och de ordnades för sista gången år 1970. Getbergets rekord är från 1924, då man hoppade hela 39 meter.

Den tredje äldsta backhoppningsbacken i Fiskars är Bollberget. Den gjordes delvis med talkokraft av FIF (Fiskars idrottsförening) år 1939. Backen var utrustad enligt lika hög standard som den tidens backe i Lahtis. Backen var vid sitt grundande den tredje största backen i Finland efter Salpausselkä i Lahtis och Pöyliövaara i Rovaniemi. Många barn i Fiskars hade backhoppning som vinterhobby, men tyvärr var det svårt att få tag på lämplig utrustning. Lyckligtvis brukade finsmederna och snickarna lära Fiskarsbor att tillverka sina egna skidor. Det ordnades också kurser där unga backhoppare fick lära sig att tillverka sin egen utrustning. I Bollbergsbacken hoppades det hela 55 meter under ett träningspass!

Rompan är en backe som befinner sig nära Flaggberget, och där hoppade man ca 20 meter långa hopp. 

Sveitsi (’Schweiz’) var Fiskarin Työväen Urheilijat-föreningens egna backhoppningsbacke. Förr i tiden byggdes även små backar på lämpliga platser, där samtidens entusiastiska hoppare kunde träna. Backhoppningens guldålder i Fiskars började samtidigt närma sig sitt slut, och Fiskars vintertävlig ordnades för den sista gången år 1970. Fiskars största backhoppningshjältar var Uuno Suomalainen och Yrjö Kivivirta, och de vann även backhoppningens Finska mästerskap.