Dig, Dig vi vill hylla!
Namnsdagar har firats redan under 1700-talet, möjligen ännu tidigare, och är därmed en av Finlands äldsta levande traditioner. Traditionen kom till Finland via Sverige från Tyskland, där namnsdagar firats åtminstone sedan 1500-talet. Den katolska helgonkalendern, som ofta använts som hjälp vid namngivandet av barn, står som grund för namnsdagsfirandet. Namnsdagens betydelse var i forna tider mycket större än födelsedagens. Det har varit helt allmänt att folk inte vetat vilket år de var födda, för att inte tala om vilken dag. Födelsedagsfirandet tog över namnsdagsfirandets roll först efter andra världskriget, till och med så sent som 1950-talet. Att fira namnsdagar har fortsatt även efter det men i en mycket mindre omfattning.
Namnsdagar har traditionellt firats på ett mycket likadant sätt som födelsedagar firas i dag. Till namnsdagsbarnets ära bakade man ofta en egen stor namnsdagsbulle som hade samma form som första bokstaven i personens namn. Hemma hos namnsdagsbarnet ordnades vanligen en bjudning. Gästerna hade med sig kort och till exempel vackert dekorerade namnsdagstavlor som ofta hade gratulationsverser på. Också andra små presenter var vanliga. Att skicka gratulationskort med post är en tradition som skapades kring förra sekelskiftet.
En bland de mest säregna namnsdagstraditionerna var namnsdagsstången och namnsdagsgranen som pyntades med små presenter, gratulationskort och papperspynt till ära av ”namnsdagsbarnet”. Namnsdagsgranen och traditionerna som var anknutna till den är i själva verket föregångare till julgranen. Förutom traditionen att ha en namnsdagsgran utnyttjade man också beroende på årstid antingen blommor eller granris av vilka man gjorde en krans till personen som firades. Under namnsdagarna riktades också uppmärksamhet till sådant som rör giftermål och till ogifta kunde man göra en maka eller make av halm som i smyg lades i den ogiftas säng. På namnsdagarna kunde man också ställa till med dans där ungdomarna hade chansen att bekanta sig med varandra.
Då vanliga namn hade namnsdag kunde det i byar utvecklas till en riktig festdag, eftersom det då fanns gott om kaffekalas att gå på. I Fiskars blev den viktigaste dagen 28.1, då Kalles, Kaarlos och mannens dag firas. På Fiskars fabriker jobbade många ”Kallen”, och enligt namnsdagstraditionen uppvaktades alla som hette Kalle med kaffekalas och kort. Senare kunde man också få en sup. På det här sättet blev Kalle-dagen en ”rolig supdag” för de många flitiga smederna i verkstäderna. Senare har arbetarna berättat att ”få var de som var nyktra på Kalle-dagen”.
Källor och litteratur:
Holmström Laura- Minnen från Fiskars
Vilkuna Kustaa – Vuotuinen Ajantieto
http://almanakka.helsinki.fi/fi/nimipaivat/nimipaivien-vietto.html