Brukets trädgård

Produktionen av nyttoväxter var en viktig del av gårdarnas och brukens självförsörjning. På 1800-talet låg Fiskars nyttoträdgård kring Stenhuset och brukskontoret. Redan år 1823 byggde man de första växthusen ovanför Stenhuset, i anslutning till nyttoträdgården. Växthus var mycket moderna i mellaneuropa på 1700-talet, och trenden spred sig till Finland. Växthusen var fortfarande mycket populära på 1900-talet. Mängden olika arter som kunde odlas ökade med växthusen, eftersom de gjorde att även vinterkänsliga växter, som fruktträd, klarade sig.
I Fiskars trädgårdar odlades bland annat ärter, blomkål, selleri, spenat, pumpa, meloner och örter. Dessutom växte här exotiska apelsin- och persikoträd med vackra blommor.
Nyttoträdgården i Fiskars erbjöd en viktig tillökning i bruksbornas närig. Odlingen var så produktiv att bruket aldrig led av hungersnöd, trots olika krig. På 1930-talet översteg produktionen till och med brukets efterfrågan. Trädgårdarna visades gärna upp; utöver den ekonomiska nyttan hade de också statusvärde. Den vackra omgivningen var en orsak till stolthet och ett tecken på områdets upplysthet och förmögenhet.

Trädgårdsmästarens bostad

I samband med nyttoträdgården låg trädgårdsmästarens bostad. Till hans uppgifter hörde, utöver att sköta trädgården, att bevaka den. Bostaden måste alltså vara belägen så, att man från huset kunde se hela trädgården. I bostaden förvarade han redskap, destillationskärl och fruktpress. Det måste också finnas rum för att torka växter och förvara dem. Trädgårdsmästarens arbete var högt värdesatt och reserverat för män. Man förväntade sig att trädgårdsmästaren var ärlig, pålitlig, tålmodig och varsam. Som medhjälpare hade han huvudsakligen kvinnor.

Arbetarnas egna odlingar

Fiskars arbetare odlade flitigt också i sina egna trädgårdsland, eftersom lönerna var låga men det som odlades avvek från herrskapets trädgård. Arbetarna koncentrerade sig på att odla näringsrika och mättande växter som till exempel potatis, spenat och kål. Man förberedde sig för vintern genom att förvara råvarorna i närmaste lilla jordkällare.
Ännu på 1800-talet (1900 då?) var marken mellan ån och de röda parstugorna på åkerraden uppdelad i åkerlappar för stugornas invånare. Vägens namn Åkerraden beskriver alltså hur området såg ut på den tiden. Också hela backen ovanför Slaggbyggnaden var tidigare potatis- och trädgårdsland.

Stenhusets park

Utöver nyttoträdgården hade Fiskars en park att vistas och trivas i. Parken var anlagd i engelsk stil med vindlande gångar och rikliga planteringar. Trots mångfalden var varje detalj noggrant genomtänkt. Parken användes av såväl herrskapet som arbetarna. På kvällarna friade ungdomarna i parken.

Föregångare inom jordbruk

Vid sidan av trädgården jobbade man med jordbruk i Fiskars. Bruket hade sin egen lantbruksavdelning, som fungerade som en del av bolaget ännu i början av 2000-talet. Många förnyelser i jordbruket var Johan Jakob von Julins förtjänst. År 1836 började man tillämpa skiftesbruk. Man provade även utländska plogar på åkrarna. Ur de här försöken utvecklades mot slutet av 1800-talet de berömda Fiskarsplogarna, som tillverkats specifikt för finländska förhållanden. I Fiskars verkstäder utvecklade och tillverkade man även andra redskap för jordbruk och trädgårdsskötsel, som spadar, hackor, olika knivar och trädgårdsaxar.
Von Julin fäste också uppmärksamhet vid boskapsskötsel. Genast på 1830-talet inledde man regelbunden provmjölkning, vilket ökade mjölkproduktionen. För att effektivera boskapsskötseln utvecklade Julin en belöningsordning. I den årliga tävlingen, som hölls i maj, belönades den som fött upp den bästa tjuren, mjölkkon, dragoxen och avels bässen med pris bestående av pengar och silverföremål. I samma veva förevisades nya redskap.
På 1940-talet gick jordbruket i toppen för Fiskars utvecklig och innehöll dränering och konstbevattning. Då kalkades 552 hektar åker varje år.

Trädgårdar i det historiska bruket

De sista korna, som härstammade från den ayrshire-ras Julin fört till Fiskars, fördes bort från bruket på 1970-talet. Vid samma tid upphörde bolaget med nyttoodlingen. Nuförtiden odlar invånarna i det historiska bruket ändå flitigt i sina egna trädgårdar. Trots att tillverkningen och utvecklingen av plogar i Fiskars upphörde på 1970-talet i och med att jordbruket mekaniserades, är fortfarande största delen av de redskap och verktyg Fiskars tillverkar för trädgårdsodling.

Källor och litteratur:

Albert Netts minnen (rakt avskrivet från På minnenas landsväg II)
Carlson, C.E.: Fiskars 350. 1999, Keuruu.
Ernsten, Svante: Fiskars – det kända bruket.
Fiskars 1649. 350 år Finsk industrihistoria. 
Lindqvist, Yrsa: Mat, måltid, minne. Hundra år av finlandssvensk matkultur. SLS. 2009, Helsingfors.
Matvejew, Irina: Kotiseutumme Fiskars. Selostus Fiskarsin ruukista ja museosta. 1981, Tammisaari. 

Opublicerade källor:

Fiskars museum samlingar, Såpnejlikan-utsällning 2006