Med tiden utvecklades biltrafiken till sådan mån att man år 1952 bestämde sig för att lägga ner trafiken på banan. Den blev med tiden olönsam, ansågs gammalmodig och ersattes med lastbilar. Den allra sista gången Lillbässen passerade genom Fiskars var den 4 oktober 1952, i anslutning till radiosändningen av Lyckoskrinet. Fram till år 1958 fortsatte Lillbässen ändå att arbeta med transporter vid Åminnefors bruk.
Lillbässen trafikerade i Åminnefors år 1958 åtminstone från februari till hösten. Där transporterades industriella råvaror och produkter med loket från olika fabriker till våghuset och Skuru hamn. När ett fartyg anlände till Skuru hamn transporterades järnet, som användes som råvara, till fabriken med hjälp av loket.
Lillbässen, som nu kom att kallas Fiskarsbässen, var det minsta av de lok som användes i Åminnefors, och det eldades främst med stenkol. De två andra loken som användes, Lillbässen och Storbässen, eldades med träklabbar.
Hösten 1958 togs Fiskarsbässen med de två andra loken sist och slutligen ur bruk.
Lillbässen räddas från skrothögen
År 1958 hamnade Fiskars Lillbässen med de andra loken till den stora skrothögen vid Martinverket i Åminnefors. Under tiden loken stod på skrothögen tog man bort mässingsdelar och små apparater från dem för återanvändning eller återvinning.
Kontoristen Laura Holmström, som tagit initiativ till att grunda Fiskars Museum år 1949 tillsammans med barnmorskan Gerda Gers, lade märke till att det kulturhistoriskt värdefulla loket skulle skrotas och vidtalade Fiskars Ab år 1959 att donera loket åt museet.
Med Holmströms initiativ räddade Fiskars hembygdsförening alltså Lillbässen från att förstöras och bli ett minne blott. Som Finlands äldsta bevarade smalspåriga lok blev den istället en del av Fiskars museums samling och placerades på bruket som ett minnesmärke, uppskattat av såväl lokalbefolkning som besökare.
År 1974 reparerades Lillbässen av Fiskars bilverkstad, Pojo platsförvaltning, och reparationen genomfördes av Kaino Laaksonen.
Hur kom ett stillastående lok att anses vara så viktigt? Loket är en betydande del av Fiskars kulturarv eftersom den berättar om en tid då järn och industri låg till grund för utvecklingen.
Lillbässen som minnesmärke
Loket blev en fascinerande attraktion, särskilt för barn som fick klättra och prova på att posera som lokförare på fotografier långt före selfies och sociala media. Genom åren har Lillbässen förevigats på fotografier, som rese-, klass- och bröllopsbilder, samt vykort, vilket gör den till en levande del av det lokala kulturarvet.
Loket har varit utställt på tre platser i Fiskars:
Lillbässen restaureras i Jockis
För att bevara Lillbässen för kommande generationer togs ett nytt initiativ av Fiskars museum, med stöd av Fiskars bolag och Fiskars Hembygdsförening, under ledning av museichef Emi Ingo. Det beslöts att Lillbässen skulle restaureras av företaget Höyrywelho i Jockis.
Loket transporterades till Höyrywelhos lokaler år 2016. Flytten lockade både en grupp barn från Fiskars daghem och flera journalister som ville dokumentera händelsen. Många undrade om loket skulle återvända till sin ursprungliga plats, eftersom Lillbässen varit en så viktig del av Fiskars bruk och stått där i över 50 år. Innan dess var det i aktiv drift i hela 67 år, vilket gör att loket nu, år 2025, har en imponerande ålder på 134 år.
För att fylla tomrummet som Lillbässen lämnade efter sig placerades en lekställning i form av ett lok på dess tidigare plats.
Lillbässen då, nu och imorgon
Våren 2025 påbörjades bygget av ett lokstall i väntan av Lillbässens återkomst till bruket. Loket har genomgått en grundläggande restaurering, och de tidigare bestulna och sönderrostade delarna har ersatts med nya, fungerande delar. Lillbässen har även fått återgå från den grönsvarta färgen den haft under tiden den stått som minnesmärke i bruket till den ursprungliga rödsvarta färgen.
Om allt går som planerat – vilket inte alltid varit fallet under Lillbässens imponerande långa historia – står Lillbässen i sitt nya lokstall i Fiskars inför sommarsäsongen 2026, vilket även råkar vara Lillbässens 135-års jubileum.
Trots att Fiskarsbanan tystnade och ersattes av moderna transportmedel, levde Lillbässen kvar i minnet av de som sett den rulla genom landskapet. Tack vare ihärdiga krafter räddades loket från förgängelse och kommer inom kort åter stå i bruket, nu skyddad från naturens slitage i sitt eget lilla lokstall. Lillbässen är ett monument över en svunnen tid – en påminnelse om den industriella eran i området och människorna som byggt den. Ett stillastående lok kan verka obetydligt, men dess historia ekar genom generationer, med ångan från det förflutna fortfarande svävande över Fiskars.
Lillbässen var mer än bara ett lok – den var en livlina, en symbol för utveckling, framtidstro och framsteg. Med sitt karakteristiska dunkande band den samman Fiskars med omvärlden, möjliggjorde mer effektiv handel och transport, och blev en central del av flera människors vardag. Loket rullade fram längs rälsen, dess tuffande ljud en självklar del av omgivningen – alltid där, alltid närvarande, för den som lyssnade. Lillbässen knöt industrin, arbetarna och samhället samman, och formade Fiskars till en plats där framåtanda och hårt arbete gick hand i hand.