Utforska och lär > Digitala museet > Fiskars ånglok ”Lillbässen” sedan 1891 > Lillbässens tekniska specifikationer

Lillbässen, med tillverkningsnummer 2517/1891 trots att den blev byggd redan 1890, har en spårvidd på 750 mm. Loket väger under 6 ton och kunde köra i hastigheter mellan 15 och 20 km/h. Lillbässen har en längd på 4,4 m, bredd på 1,4 m och höjd från rälsen till pannans övre kant på 3,1 m. Trots sin lilla storlek kunde det dra en last på cirka 90 ton. 

Lokomotivet har en relativt liten vattentank, vilket innebar att påfyllning ibland krävdes under färdens gång. En av de platser där vatten hämtades var Borgbyträsket.  

Loket är av typen Cn2t, vilket innebär att det har tre par drivhjul och inga ledhjul eller löphjul. Hjuluppsättningen kallas 0-6-0. Ångmaskinen har två cylindrar och producerar ett ångtryck på 11 atm, vilket ger en styrka på 30 hästkrafter.

Ångmaskinen drevs med våtånga, hade en eldyta på 9,97 m² och tog ungefär en timme att elda före man kunde börja köra.

Loket Lillbässen framför Fiskars brukskontor. Bild: Fiskars museums samlingar.

Tabell över Lillbässens tekniska detaljer

Tillverkningsår1890
Tillverkningsnummer2517/1891
TillverkareKrauss & Co. München, Tyskland
ImportörAxel von Knorrings Tekniska Byrå
Typ av tanklokCn2t, modellbeteckning IV zz
Viktunder 6 ton (loket 4,5 ton + max. 1,5 ton vatten) 
Dragförmågaca. 90 ton
Ångtryck11 atm
Ångpannans volym0,6 m³
ÅngmaskinVåtånga, två cylindrar
Eldyta9,97 m²
Hästkrafter30
Hastighet15–20 km/h
Spårvidd750 mm
Hjuluppsättning0-6-0, 3 par drivhjul
Banans längdca. 5,5 km
VagnarKippvagnar & öppna fraktvagnar 

Loket Lillbässen framför f.d. Mekaniska Verkstaden. Bild: Fiskars museums samlingar.

År 1898 beställde man en lokomotivstrålkastare, så att man kunde färdas med Lillbässen även efter att mörkret fallit. I Knorrings orderbok från oktober 1898 noteras beställningen av denna ”1st lokomotivlykta”. Att Lillbässen faktiskt kördes i mörker kan man anta, eftersom det i Fiskarsbolagets Dressininstruktion från år 1908 står att ”utlånas ej dressinen efter mörkrets inbrott om tåget är ute på banan”.  

P.g.a. bristande förståelse för underhåll i början av Lillbässens trafikering hamnade man byta ut ångpannans tuber oftare än vanligt då det gäller ånglok, och redan 1908 hamnade man beställa en helt ny ångpanna från Krauss.