Utforska och lär > Digitala museet > Johan Jacob von Julin+Fiskars=200 år

Det har i år förflutit 200 år sedan Johan Jacob ”John” Julin köpte Fiskars bruk. John brukar kallas för Fiskars andra grundare. Fiskars museum uppmärksammar märkesåret med att under året i olika teman beskriva Johns liv och gärningar.

Johan Jacob Julin föddes 1787 i Uleåborg, där hans far var apotekare. Hans far, Johan Julin, hade flyttat till Uleåborg från Uppsala, men släkten härstammade från Julita socken i Södermanland vilket förklarar namnet Julin. Hans mor, Albertina Karberg, var dotter till den förre apotekaren i Uleåborg. Johan Jacob fick till en början privatundervisning och därefter gick han i trivialskolan i Uleåborg. Han inledde farmacistudier under sin far och slutförde sina studier 1810 då han avlade apotekarexamen. Också hans bror kom att bli apotekare, och båda kom att bli betydelsefulla personer i sin nya hemstad Åbo. Men mer om det nästa gång.

John Julin köpte efter avlagd apotekarexamen akademiapoteket i Åbo. Hans affärer gick bra, och han visade sig ha god hand med apoteksverksamheten. Hans far köpte några år senare det andra apoteket i Åbo och flyttade från Uleåborg till Åbo. Brodern Erik Julin tog över faderns apotek efter dennes bortgång 1820, och kom att bli en betydelsefull gestalt på flera plan i Åbo. John Julin gifte sig sommaren 1813 med Lise Keckman, en barndomsvän från Uleåborg. Äktenskapet blev lyckligt men kort. Lise avled i barnsäng 1815, och några månader senare togs också dottern Emma ifrån honom. Dessvärre skulle den höga barndödligheten och den bristande sjukvården komma att följa John också längre fram i livet, men mer om det nästa gång.

John Julin hade blivit änkling i en ålder av 28 år. Då hans spädbarn Emma också togs ifrån honom fick han rådet att resa till Europa. Under resan kom han att få se ett Europa där den industriella revolutionen kommit mycket längre än i Finland. John såg under sina resor många sådana nymodigheter som han senare kom att föra till Finland. Under resan till England bodde han utanför London hos teologie doktor Lindsay från Skottland. Han skulle senare komma att gifta sig med doktor Lindsays dotter Emily, också kallad Emilia.

Under sina resor i England kom John Julin i kontakt med Emilia Lindsay, och 1821 gifte de sig. Paret bodde i Åbo till dess att universitet 1828 flyttade till Helsingfors. De flyttade med men trivdes inte där. Sedan John köpt Fiskars bruk 1822 bodde paret främst under somrarna i Fiskars men efter den korta vistelsen i Helsingfors flyttade de 1829 till Fiskars. Emilia blev då den första brukspatronska som bott i det relativt nybyggda Stenhuset. Paret fick sammanlagt fem barn, av vilka fyra dog i späd ålder. Då sonen Emil föddes, gick Emilia det tragiska ödet till mötes och avled i barnsäng.

John Julin var en föregångare med stort F. Han hade ett brett intresse för oerhört många områden, inte enbart tekniska sådana. På det tekniska planet fick han mycket av sina idéer från sina resor och genom att läsa tekniska tidskrifter. Han försökte redan 1819 starta ett ångbåtsrederi, 14 år före Finlands första ångfartyg byggdes. Hans mekaniska verkstad i Fiskars var den första i sitt slag i landet, och tillverkade maskindelar till den växande industrin. Då landets femte ångfartyg tillverkades 1838, nämligen ”Helsingfors”, var det det första som byggdes med finsktillverkat maskineri. Det hade framställts i Fiskars mekaniska verkstad. John Julin var en föregångare också på andra plan och 1822 grundade han Finlands första sparbank i Åbo, och också på skolfronten var han en föregångare.

Under sina resor i England kom John Julin i kontakt med skolor av Bell-Lancaster-modellen, som gick ut på att de längre hunna eleverna undervisade de yngre. Julin grundade 1820 den första Bell-Lancaster-skolan i landet i Åbo, och 1826 lät han börja bygga en skolbyggnad i Fiskars. Skolverksamheten drog igång 1832 i en tillfällig lokal, och flyttade 1833 in i den nya skolbyggnaden som kom att bli en del av den så kallade tornursbyggnaden. Det kännspaka tornet fick byggnaden i slutet av 1830-talet och sedan 1842 har Könni-klockan nr. 9 visat tiden för bruksborna. Skolan var verksam till 1872 då den ombildades till en folkskola och 1928 delades skolan i en svensk och en finsk skola. Den svenskspråkiga skolan stängde 1971, på grund av för få elever.

Redan i barndomshemmet hade John Julin blivit bekant med filantropi, och hans intresse för värnandet om de sämre lottade skulle följa honom livet ut. Sparbanksidén, som John var först med att introducera i Finland, byggde på de mindre bemedlade människornas möjligheter att förändra sin situation. I Fiskars satsade han mycket på bruksbornas hälsa och han lät bygga nya arbetarbostäder; bland annat är byggnaderna längs Åkerraden och kasernerna längs Bruksgatan från Johns tid. Införandet av en bruksläkare skedde på Johns initiativ. Den s.k. Slaggbyggnaden byggdes som spishus, så att arbetarna vid mekaniska verkstaden inte behövde äta sin mat på sina smutsiga arbetsstationer. Nästa gång får vi bekanta oss närmare med Mekaniska verkstaden och andra nymodigheter som John inrättade i Fiskars.

John Julin insåg snabbt att han behövde ett gjuteri. Vid tiden måste alla maskindelar beställas från Sverige, och detta ville John ändra på. Hans gjuteri inledde verksamheten 1827, men 1836 byggde han ett nytt tidsenligt gjuteri. Året därpå byggdes den mekaniska verkstaden, också den den första i sitt slag i landet. Mekaniska verkstaden och gjuteriet låg i övre bruket, som på sikt skulle vara centrum för den tunga industrin i Fiskars. I nedre bruket, där verksamheten börjat i mitten av 1600-talet, kom John Julin att grunda en finsmedja enligt modell från Sverige. Med hjälp av importerad arbetskraft inleddes finsmidesverksamheten i den av C.L. Engel ritade finsmedjan 1832. Saxen fanns redan från början med i sortimentet, men också kvivar, bestick samt rak- och pennknivar. Mekaniska verkstadens på sikt mest sålda produkt kom att bli plogarna, vilket berodde på ett genuint intresse för utvecklingen av lantbruket.

Sedan grundandet av järnbruken Antskog och Fiskars hade skogarna i trakten blivit mycket medtagna. För att garantera att skogen skulle finnas kvar för kommande generationer ansåg John att något måste göras. Han hade i Sverige kommit i kontakt med rationell skogsvård, där skogen delades in i rutor för trakthuggning. Jämfört med det tidigare blädningshygget gjorde trakthuggningen att skogen bevarades för framtiden samtidigt som den förbättrades. Också jordbruket kom att väcka intresse hos den mångsidiga bruksägaren. Det rationella jordbruket, med växelbruk och koppelbruk, gjorde entré på de av Julin ägda åkrarna. Mjölkkornas antal ökade och Julin införde provmjölkningar och avelstävlingar för att få upp allmänhetens intresse för mjölkproduktion.

Då John Julins tredje hustru Charlotta avlidit i barnsäng 1844 behövde John hjälp med barnpassning. Hans svägerska, Charlottas syster Louise kom till undsättning och tycke uppstod, varpå John och Louise gifte sig 1845. Året därpå föddes deras första barn Albert och tre år senare föddes parets dotter Sigrid. Louise var en snäll mamma såväl till sina egna som Johns barn från tidigare äktenskap. Parets son Albert kom att bli den första verkställande direktören i det år 1883 grundade aktiebolaget, och han var också den som kom att ge moraliskt och ekonomiskt stöd åt systersonen Gustaf Mannerheim, då mamman Hélène gick bort och pappan lämnat familjen. Det finns mer att berätta om Johns barn och barnbarn, men mer om det nästa gång.