Utforska och lär > Digitala museet > Onoma

Under 1980-talet började konstnärer så småningom hitta till det alltmer slumrande bruket. En bidragande orsak var de Expohjautställningar som ordnades i Finsmidesfabriken/Kopparsmedjan under andra halvan av 1980-talet. Konstnärerna inspirerades av de lummiga miljöerna i bruket och av ån som rinner genom bruket. En del av konstnärerna flyttade på eget bevåg och letade efter bostad tillsammans med Pojos kommundirektör Kalle Lindqvist, medan andra kom hit tack vare Fiskars Ab:s vice VD Ingmar Lindberg och hans målmedvetna projekt att återigen fylla bruket med liv. 

Den byggnad som kom att spela en betydande roll för Fiskars förvandling från industriort till konstnärsort var den tidigare Finsmidesfabriken, som i slutet av 1980-talet döptes om till Kopparsmedjan. Det var länge sedan kopparmidet upphört på Fiskars bruk och den gamla kopparhyttan hade förvandlats till finsmidesfabrik. Då Pojo bruksindustri köpte stora delar av Fiskars och Billnäs bruk 1984, ingick byggnaden i köpet. Utställningsverksamheten fick genast sin början i den byggnad som senare också skulle komma att bli central i bildandet av Andelslaget Onoma. Då utställningen Expohja inte längre kunde ordnas av ekonomiska orsaker, uppstod en paus i utställningsverksamheten på orten. Pausen kom däremot inte att bli långvarig.

Svenska folkpartiets representanter med Elisabeth Rehn i spetsen inspekterar konstverk i Expohjautställningen 1985. Pojo-Kalle längst till höger. Foto: Västra Nyland/Anders Nordgren.

I slutet av 1993 kom sig en grupp Fiskarsbor samman för att planera en utställning i Kopparsmedjan. I arbetsgruppen ingick Barbro Kulvik, Antti Siltavuori, Timo Vesara och Kari Virtanen, och till utställningssekreterare valdes Marketta Miettinen. Utställningsplaneringen skedde med stor entusiasm. Utställningen fick namnet “Den I utställningen” och i den deltog 32 konstnärer, formgivare och hantverkare. Utställningen blev en succé med 7800 betalande besökare, och gav mersmak för att fortsätta kommande år.  

Behovet fanns att konstituera sig, och valet föll på andelslagsformen. Äran för idén har tillskrivits Satu Tamminen. Erik Båsk, som redan några somrar jobbat som utställningsfunktionär, anställdes som verksamhetsledare. Andelslaget hantverkare, formgivare och konstnärer i Fiskars grundades 1996. Medlemsantalet växte snabbt. De grundande medlemmarnas antal var ca 30, och redan följande år hade medlemmarnas antal fördubblats. För att bli antagen som medlem skulle man antingen bo eller arbeta i Fiskars, och bland medlemmarna fanns en jämn fördelning mellan konstnärer, formgivare och hantverkare. 

Samarbetet med Fiskarsbolaget var gott från start, och bolagets vice VD Ingmar “Inko” Lindberg valdes till andelslagets ordförande. Andelslaget öppnade en hantverks- och konstshop i den nyrenoverade Tornursbyggnaden. Barbro Kulvik föreslog att butikens namn skulle vara OMA (egen), men då det namnet var reserverat för Valios mjölkprodukter, föreslog Kulvik att man skulle lägga till ON (är) så att namnet skulle bli ONOMA (är egen), vilket på ett lysande sätt sammanfattar andelslagsidén.