Midsommartraditioner i Fiskars

Midsommaren har i den kristna traditionen firats till minne av Johannes döparen. Sommarsolståndet, som äger rum vid samma tid på året, har firats redan under hednisk tid, då högtiden särskilt anknöts till tillväxten och fruktbarheten, samt till att ära naturen, som står i sin fulla blomsterprakt och grönska just då. I Finland firades midsommar en bit in på 1950-talet alltid den 24.6, Johannes namnsdag, tills högtiden år 1954 flyttade till ett veckoslut, som infaller mellan 20 och 26 juni.

Vid sidan om julen är midsommaren den högtid som har flest traditioner. Midsommarbastu har varit vanligt, så att man skulle vara ren inför kvällens firande. Också hemmet har i många fall städats noggrant.  Bastun och hemmets dörröppningar och fönster har ofta dekorerats med björkkvistar. Av björk har man vid midsommar också ofta gjort en större mängd kvastar att ha för resten av året, för just vid den tiden är björken som mest böjlig. De pietetsfullt gjorda kvastarna har naturligtvis också använts i midsommarbastun. Midsommaraftonens brasa är en tradition som spridit sig nästa i hela Finland, men som i svenskspråkiga områden ofta ersatts med en majstång. (Maj har i det här ordet inget samband med månaden maj, utan kommer från det gamla ordet maja, som betyder att klä med löv).

Särskilt för midsommar är att det är så mycket skrock förknippat med den. Med hjälp av olika midsommarspådomar har man framför allt försökt förutspå den kommande skörden, samt sådant som rör giftermål. Midsommaren var ju trots allt fruktsamhetens och tillväxtens fest. Förr upplevde man att kraftigt supande vid Johanne, som midsommar också kallats, gjorde skörden bättre vilket möjligtvis delvis förklarar att midsommarfirandet fortfarande ofta karakteriseras av ett rikligt alkoholintag.

I Fiskars utvecklades midsommaren till den viktigaste högtiden och den firades också länge och innerligt – i totalt tre dagar. Mitt i den vackraste sommaren erbjöd midsommaren en efterlängtad paus i vardagen.

Midsommarfirandet inleddes med ganska vardagliga sysslor. Stora möbler bars till åkröken där de blev grundligt skurade. De som inte hade tapeter på 1800-talet brukade också kalka väggarna just vid midsommar. Efter den grundliga städningen dekorerades stugorna med färska björkgrenar. Äntligen, efter storstädningen, var det dags för fest, som inleddes med en gemensam kaffestund i Stenhuset – brukets ståtliga huvudbyggnad. Festfolket tågade till Stenhuset med spelmän i spetsen. Följets huvudstjärna var förstås Baccus, en ung pojke smyckad med mörkröda pioner och löv, som på en öltunna blev dragen av ett glatt gäng pojkar. Tåget hade en på förhand bestämd marschordning, därför gick kvinnorna och barnen i tågets svans. Vid Stenhuset njöt man av en för alla gemensam kaffebjudning, efter vilken brukspatronen bars runt i gullstol. Med sin Baccus och sin gullstol har midsommarfirandet i Fiskars fått starka drag av karneval.

Till firandet hörde dans, som i Fiskars ägde rum tre kvällar i rad. Första kvällen pågick dansen till klockan två på natten, andra kvällen till klockan ett och sista natten avslutades dansen vid midnatt. Som festplats fungerade på 1800-talet finsmedjans gård, men i början av 1900-talet flyttades festen till Baklura festplats. Festen var speciell såtillvida att de annars så strikta klasskillnaderna fick mindre betydelse under midsommar. Patronen dansade i tur och ordning med alla brukets kvinnor, och patronessan med alla brukets män.

Källor och litteratur:

Holmström, Laura. Minnen från Fiskars
Matvejew, Irina. Kotiseutumme Fiskars
Vilkuna, Kustaa. Vuotuinen Ajantieto