Fiskars ivriga idrottare
Fiskarsborna var aktiva inom idrott- och övrig social verksamhet. Arkivmaterial med anknytning till idrottsverksamhet finns redan från 1880-talet då de första friidrottstävlingarna hölls i bruket. Brukspatron Johan Jacob von Julins sonson Lindsay von Julin var själv en flitig idrottare, som arrangerade tävlingar i olika grenar. Tyvärr dog han till följd av sitt idrottsintresse redan år 1893. Den endast 27-årige Lindsay tog ut sig för mycket i en tyngdlyftningstävling och på kvällen när han skulle bära sin fästmö till tredje våningen i Stenhuset blev smärtorna värre och han avled kort därefter.
Lindsay von Julin
I bruket bildades med tiden två större idrottsgrupperingar. Neribrukarna var ivriga friidrottare medan oppibrukarna höll på med gymnastik. Gymnasterna tävlade under Fiskars gymnastikklubb och friidrottarna under föreningen Blixt. Eftersom Blixt inte var en registrerad idrottsförening kunde medlemmarna inte delta i officiella finska tävlingar. Flera fiskarspojkar tävlade därför på den här tiden i Karis Idrottsklubb KIK:s namn.
Vid sekelskiftet 1900 rådde fortfarande stora klasskillnader i bruket bland annat mellan nedre- och övrebrukare och olika grupper av arbetare. När neri- och oppibrukarna år 1915 beslöt att sammanslå idrottsverksamheten under en förening minskade småningom de här sociala klyftorna. Den nya föreningen bestod främst av svenskspråkiga tjänstemän som vid det grundande mötet var 100 till antalet. Två veckor senare hade medlemsantalet fördubblats till 202, en hög siffra med tanke på att det vid brukets verkstäder vid den här tiden arbetade ca 350 personer. Föreningen kom att heta Fiskars Gymnastik- och Idrottsförening alltså FGIF och medlem blev man genom att betala medlemsavgift till föreningen. FGIF hörde till Finlands Svenska Idrottsförbund, vilket betydde att medlemmarna nu kunde delta i både finska och internationella tävlingar samt representerade landet i de Olympiska spelen. År 1930 beslöt man att lämna bort ordet gymnastik från föreningen namn och kvar blev FIF. Föreningens verksamhet avtog så småningom under 1980-talet då bruket avfolkades. Däremot fungerar på orten fortfarande den år 1947 grundade finskspråkiga idrottsföreningen, Fiskarin työväen urheilijat FTU-47, i dag Fiskarin urheilijat FU-47.
Mångsidiga grenar
Till FGIF:s grenar hörde vid sidan av friidrotten och gymnastiken, boxning, brottning, fäktning, fotboll, handboll, skidning, backhoppning, simning, orientering och cykling. Föreningen hade till och med en teateravdelning med egen ledare.
Föreningens första ordförande blev Väinö Anttila, som senare förtjänstfullt fungerade som ledare för finska brottningsförbundet. Till styrelsen hörde även några kvinnor, vilket var ovanligt vid den här tiden, till exempel museets initiativtagare Laura Holmström.
I själva idrottandet deltog kvinnor också aktivt men omnämns mera sällan i historikerna. Kvinnor deltog bland annat i orientering, där deras lag faktiskt vann oftare än männens. Fiskars flickor hoppade till och med backe vid den tiden då det som kvinnosport fortfarande var sällsynt annanstans.
Idrottsplanen
I början tränade föreningens medlemmar på torget och i skolan, men 12.8.1917 började man bygga en idrottsplan. Planen byggdes på talkoarbete där föreningsmedlemmarna deltog med krafttag. Vid invigningsdagen arrangerades distriktsmästerskap i friidrott på planen och fiskarsidrottarna klarade sig förtjänstfullt.
En större och bättre idrottsplan byggdes år 1934. Pengar för bygget insamlades genom lotterier och arrangerandet av fester. Utöver det fick föreningen också sammanlagt 160 000 mk i understöd av Fiskars bolag, Pojo kommun och släkten Julins medlemmar.
Framgångsrika fiskarsbor
FGIF:s medlemmar hade vunnit många distriktsmästerskap i såväl vinter- som sommargrenar, men första medaljen i finska mästerskap togs först 1928 då Uuno Suomalainen vann guld i finska mästerskapen i nordisk kombination. På 1920-talet var backhoppningen den absolut populäraste grenen i Fiskars och tävlingarna följdes av ett hundratal personer. I sommargrenarna blev brukstjänstemannen Albert Winter snart finsk mästare och gjorde många rekord i grenar som kulstötning, tresteg och femkamp. Yrjö Kivivirta i sin tur blev år 1931 finsk mästare i backhoppning.
Alf Lindblad var en känd hinderlöpare som blev finsk mästare år 1938. En av de mest lovande finska löparna på 1950-talet var Tor Lönnqvist. Hans karriär fick tyvärr ett abrupt slut på grund av sjukdom. Kulstötaren Reijo Ståhlberg var den första att representera FIF i de olympiska spelen år 1976. År 1980 nådde han till en fjärde placering i olympiska spelen i Moskva.
Reijo Ståhlberg
Dansken William Olsen kom till Fiskars på 1940-talet med en handboll i sitt bagage och lade grunden till den på senare tid populäraste idrottsgrenen i västra Nyland. En aktiv FIF-medlem var också fiskarsbon Erik Eriksson som idrottat sedan barnsben. Eriksson var känd för att vara bra på att kasta och tävlade därför i spjutkastning och handboll. Eriksson deltog ännu som senior aktivt i internationella tävlingar.
Källor- och litteratur:
Westerholm, Kurt. Fiskars IF 75 år 1915-1990. (1990)
Pihlgren, Gösta. 60-vuotis historiikki v. 2007. Fiskarsin Urheilijat -47 ry. (2007)
Pojo lokalhistoriska arkiv
PLA Fiskars hembygdsförening r.f:s arkiv. Tidningsurklippssamlingen.
PLA Fiskars idrottsförening (FIF) arkiv. (1915-1990)
PLA Fiskarin urheilijat (FU-47) arkiv. (1947-1987)