”Jag vill inte ha komjölk jag vill ha Fiskars mjölk”

Bruksägaren Johan Jacob von Julin var banbrytande inom finskt lantbruk under första hälften av 1800-talet. Han tog all tidigare utarrenderad jord i egen drift och rationaliserade jordbruket till exempel genom att införa växelbruk. Med utländska plogar som modell utvecklade han också den för finska jordbruket så viktiga Fiskars-plogen.

År 1830-1831 uppfördes i Fiskars på Julins initiativ en modern ladugård, troligen ritad av C.L. Engel, med plats för 24 oxar, 63 kor och 17 ungnöt. Ovanom ladugården fanns även ett mejeri. Regelbundna provmjölkningar och kontrollerad utfodring infördes för att göra mjölkproduktionen mera lönsam. För att ytterligare förbättra avkastningen började Julin arrangera årliga kreatursutställningar där välskötta djur premierades med fina priser. Utställningarna där också Fiskars nya jordbruksredskap visades upp hörde till de första som arrangerades i Finland.

På grund av torparlagen som trädde i kraft efter första världskriget var Fiskars aktiebolag tvungen att överlåta mer än hälften av sina odlingsmarker åt torpare. Den nya situationen krävde en omorganisering av lantbruket, bland annat investeringar i ett mekaniserat jordbruk och uppförande av moderna byggnader. I övre bruket byggdes år 1922 en stor modern ladugård försedd med mjölkningsmaskiner. Mjölkproduktionen var riklig och av god kvalitet. Mjölken såldes på flaska i Helsingfors som kontrollmjölk, dvs. pastöriserad.

Mejeriet i Fiskars

Under 1940-50-talet fick fiskarsborna köpa sin mjölk direkt från mejeriet mot mjölkkuponger som köptes från jordbruksavdelningens kontor. För jordbruksarbetarna ingick mjölken i lönen. På kvällen fördes mjölkstånkan och kupongen till mejeriet och på morgonen avhämtades den fyllda stånkan. Senare hade Fiskars bolag en mjölkbutik på samma ställe i ladugården.

Mellan åren 1942-1945 såldes mjölk från Fiskars också vid Fjäderfabriken i Skuru. Mjölken hämtades i stånkor med lilla tåget och var huvudsakligen avsedd för Fjäderfabrikens anställda. Överlopps mjölk såldes åt bekanta och pengarna sattes i en kassa för att täcka kostnader för uppvaktningar och liknande. Mjölken doserades under ransoneringstiden med kranar (1-2 dl) som finns bevarade i museets samlingar.

Fiskars ladugård och mejeri lades ned år 1970.

Kodejan Betty

Betty Wiberg kom som kodeja till Fiskars utgård i Järnvik år 1925 på basen av en tidningsannons. Hon hade utbildat sig till deja och praktiserat på en stor gård. Hon minns att jordbruksarbetet hade låg status och dåliga löner i Fiskars. ”Ladugårdsarbetet har varit det allra billigaste arbetet som funnits på Fiskars”. Eftersom de var få Fiskarsbor som ville arbeta inom jordbruket kom jordbruksarbetarna ofta ända från Savolax och Tavastland. Språket kunde ibland ställa till med problem. Betty som likt många andra dejor var finskspråkig, klarade till exempel inte av att namnge korna med svenska namn som seden var på Fiskars.

Trots att ladugårdsarbetet var tungt och man själv fick skaffa sig en avbytare om man t.ex. behövde gå till tandläkaren, så trivdes Betty och tog väl hand om djuren. En gång fick hon t.o.m. beröm av veterinären som sa att han direkt kunde se om korna sköttes bra eller inte då han steg in i en ladugård. I en jordbruksarbetares lön ingick ända in på 1940-talet tre liter mjölk om dagen.

Avelskor (Ayrshire) vid Fiskars ladugård:
Migga 50-14939 AA
Meri 50-12026 AAA
Oda 50-18231 AAA
Osmina 50-38902 B²BB
Yva 63748 B³BB

Avelstjurar (Ayrshire) vid Fiskars ladugård:
Reipas VI
Kurki A1599
Lucky Boy A 2705

Käll- och litteraturförteckning:

Holmström, Laura: Minnen från Fiskars. (1994)
Klevdal, Nils: (Red.) Fiskars i dag och för 300 år sedan. (1949)
Matvejew, Irina: Fiskars – vår hembygd. (1976)
Takeva, E.A: Fiskars dess jordbruk och ladugårdsskötsel. (1945)

Opublicerade källor:

E-post korrespondens med Margaretha Gripenberg (19.3.2013). Fiskars museum
Fiskars mantalslängder år 1958. Pojo lokalhistoriska arkiv
Intervju om Fiskars minnen, LBA 11, 12:1-2. Pojo lokalhistoriska arkiv